Dunk, dunk, dunk! Vad var det som låter så där? Är det en jätte som klampar fram? Eller den stora tjuren Sampa? Eller musik? Eller är det kanske bara ”vildbasare”, livliga barn, som springer omkring.
Vi möss, som jag, Robban, har bra hörsel, men ibland orkar jag inte lyssna. Det är kanske bäst att vi sätter ner oss runt lampan. Förr satt människorna tillsammans på kvällarna och lyssnade på spännande historier. En del handlade om varelser som jättar och skogsjungfrur. Andra handlade om sånt som man sett eller hört och sånt som hänt under dagen.
När människorna på Stora-Prästgården åt tillsammans, satt jag under bordet och lyssnade medan jag åt en ostbit. En gång hörde jag att prästens son Einar Candolin, som hade den första sparkkälken i Lojo, kom hit enda från Helsingfors med den för att fira jul. Kan det vara sant? Man ska nog inte tro på allt vad man hör.
Jag har förresten en egen sparkkälke. Jag har hört om tävlingar när barnen åkte nerför backarna med sina sparkkälkar eller på fanérbitar. För c. 70 år hade ingen pulka, för de flesta sakerna byggdes hemma.
Barnen har alltid tyckt om att leka ute. På vintern bygger de snöslott och på sommaren kojor. Barnen tycker också om att simma i de olika sjöarna i Lojo. Själv har jag närmast till simstranden i Aurlax.En av de gamla sägnerna berättar förresten om en jätte som hade vadat över Lojo sjö och var ledsen för att vattnet nådde upp över stövelskaften. En annan berättelse handlar om två män som såg en vacker skogsjungfru som värmde sig vid brasan på stranden.
En del av historierna jag hört är roliga. Min favorit handlar om när en man pruttade så högt i rian att han skrämde bort alla spöken. Jag har träffat några personer som samlat in och skrivit upp gamla berättelser t.ex. Robert Boldt. Robert for ofta ut med sina vänner i naturen.
Jag tycker också om att vara ute i naturen. Där finns många fina platser som stora stenar, grottor och gamla träd. Jag brukar plocka allt som är vackert: stenar, nötter, ekollon, kastanjer och kottar.I Stora prästgårdens trädgård finns det goda saker. Äppel är mums och det har alltid funnits många fruktodlingar här i Lojo. Av äpplen kan man göra mycket: äppelbröd, äppelmos, äppelmust och torkade äpplen. Många som var barn förr berättar om bus, som när de knyckte äpplen från grannens trädgård. Ibland var äpplena kvar, men äppelkorgen var stulen.
Mina äpplen har också försvunnit. I trädgården hoppar hararna omkring. Jag har också hört om en argsint tupp och om en illaluktande getabock som kom in och åt pepparkakor. För länge sen bodde den ilskna tjuren Sampa här på prästgården tillsammans med 22 kor och 4 hästar. Vem tror ni att stal mina äpplen?
Dunk, dunk, dunk! Nämen, nu hörs ljudet igen. Jättar har ingen sett. Tjuren Sampa är borta och inga barn syns till. Då måste det vara musik jag hör! Jag kommer ihåg bas-tuban i hornorkestern som spelade på danserna i början av 1900-talet och källarbänden som spelade Hurriganes på 1970-talet. Men det här är nog heavybandet Amorphis som spelar på en konsert.
Nu kom jag att tänka på hur roligt det lät när människorna på prästgården dansade och sjöng. Jag kan också sjunga. Kan ni någon rolig låt som ni kan sjunga eller spela för mig?
Trallalla och Hej på dej!