Elias Lönnrot
Barndom på Paikkari torp
Elias Lönnrot föddes på Paikkari torp i Sammatti den 9.4.1802. Skräddare Fredrik Lönnrots och Ulrika Wahlbergs fjärde barn var blyg och lugn son.
Familjen var fattig och de åt ofta bara barkbröd eller välling gjord på lav. I den värsta tiden gick barnen till att be sina mat. Pappa söp för mycket och atmosfär i familjen var ibland fientlig. Elias lärde sig läsa som femårig och böcker var hans sätt att hålla för hunger och trätor i familjen. I början förstod föräldrarna hans intresse av att läsa för att det inte var vanligt att en finskspråkig familjs son skulle sträva till en akademisk karriär. Skolan var dock helt avgiftsbelagd och svenskspråkig. Pappa förväntade att Elias skulle bli skräddare.
Den sega studenten
Elias äldsta bron Henrik Johan tänkte dock att det var bättre att Elias fick läsa. När Elias var 12 år gammal tog han Elias till Ekenäs att studera i pedagogium där. För Elias var det inte lätt att studera och han var tvungen att avstanna sina studier många gånger när han inte hade pengar. De fragmenterade studier tog Elias omkring södra Finland från Ekenäs till Åbo och från Borgå till Tavastehus. På lovtiden och när Elias hade inga pengar bodde han i Paikkari torp. Han var dock seg och slutligen fick han en plats på Kejserliga Akademien i Åbo i 1822. Efter det bodde Elias inte längre i Paikkari torp.
Elias Lönnrots betydelse för Finland
Elias Lönnrot blev medicine doktor i 1832 och han flydde till Kajana där han var läkare för tjugo år. Som en läkare höll Lönnrot viktig att upplysa folket om hygien och hälsosam livsstil. Hans bäst kända publikation var boken Suomalaisen Talonpojan Koti-lääkäri (Läkarbok för finska bonden) från 1839. Boken erbjöd en guide för att sköta vanliga sjukdomar och skador.
Vid universitetet blev Lönnrot intresserad av finska runosånger. Elias gick till sin första samlingsresa i 1828 när universitetet flyttade från Åbo till Helsingfors. I sitt livs tid gjorde han totalt elva samlingsresor. Mest av dem gick han till öster Finland och Karelen. På dessa resor samlade han stort material av muntlig folkstradition. Av dem skapade han många publikationer av vilka det bäst kända är Kalevala Finlands nationalepos.
Lönnrot värkade annat vis på finska språk. På 1830-talet publicerade han den första finska tidningen Mehiläinen. Han utvecklade finska språk och speciellt skriftspråk som inte hade ändrat från Mikael Agricolas tid. Lönnrot blev väl känd och uppskattad redan sin livstid och han valdes till tjänsten som professor i finska språk vid Kejserliga Alexander-universitetet i Helsingfors. När han gick i pension fortsatte han sitt arbete med finska språk och publicerade Suomalais-Ruotsalaisen Sanakirja (Finsk-svenskt lexikon) i häftena mellan 1866–1880.
Dessutom Lönnrots arbete för finska språk var han en ivrig botaniker och han var intresserad av folkets vana att använda plantor som medicin. På sina resor samlade Lönnrot plantor och forskade deras egenskap. I 1860 publicerade han den första finska floran Flora Fennica. Han utvecklade också finska botaniska vokabulär och ännu är två tredje del av den fiska botaniska vokabulär utvecklade av Lönnrot.
Elias Lönnrots familj
Elias Lönnrot gifte sig med Maria Piponius (1823–1868) i Kajana i 1848. De hade fem barn: Elias (1850–1852), Maria (1852–1874), Ida (1855–1915), Elina (1858–1876) och Thekla (1860–1879). Från Kajana flydde familjen till Helsingfors när Lönnrot tog sin tjänst som professor vid universitetet i 1854. När Lönnrot gick i pension flyttade familjen till Sammatti till Niku hus. Lönnrot trivs inte i Niku eftersom huset legat vid vägen och resande människor besökte på huset att hälsa den kända mannen. Lönnrot sök sin egna frid och köpte Lammi hus. Huset ligger fyra kilometer mitt i skogen och familjen flyttade dit i 1876. Lönnrot dog i Lammi hus den 19.3.1884. Han var 81 år gammal. Han begravdes i Sammatti kyrkogård.