Den tidigare bakstugan och sockenadjunktens stuga, som tidigare även kallats Leinilä, är från 1780 och den äldsta bevarade ursprungliga byggnaden på prästgårdens område. Byggnaden har fungerat som hjälpprästens bostad, och senare användes den som sommarbostad för kyrkoherdens långväga släktingar. Byggnaden byggdes om till sommarkafé 1987 och används fortfarande som kafé.
På andra änden av huset finns ett skjul som också har använts som boskapsstall. Bostadsrummet och skjulet är separata timmerramar med en igenbyggd passage mellan dem. Byggnaden fick namnet Leinilä efter Leni Candolin, som var gift med kyrkoherde Emil Candolins (1867–1933) bror Antti.